top of page

En visa vill jag sjunga   

Vad handlar den här sidan om?

Under början av Corona-pandemin drog Anders sig tillbaka till "Äsisela", en "fäbod" i Malung, Dalarna, Sverige. En fäbod är en liten plats i skogen dit människor under forna dagar tog sina fän upp till bergen för att få bete under somrarna. Mycket vacker musik skapades där för att användas i arbetet, på fritiden och i andakt. Musiken skapades främst av kvinnor, fäboden var i mycket deras domän. Anders har under sin tid där samlat 12 lokala låtar, mestadels traditionella men också nyskrivna i platsens anda och tradition.

Under två veckor presenterades dessa sånger på facebook, och alla som ville kunde spela in sin vokala version och dela den på FB.

Projektet blev öppet, nyskapande och vibrerande. Nu när vi ser slutet på farsoten önskar vi att musiken som skapades då ska leva kvar och spridas vidare.

Projektet har nu landat i en nyutgiven sångbok för kör. Konserter och inspelningar är på väg. Skrolla till slutet av den här sidan för att läsa mer. 

Här nedan presenteras låtarna och några av de video-inspelningar som de genererade. 

En visa vill jag sjunga framsida(1).png

Tisdagen den 21 april

Dag 1

Lyft jorden upp mot ljuset!   -

Lyftjorden300x236_edited.jpg
Lyft jorden upp mot ljuset Mel - Full Sc
Vår första modiga deltagare i vår sångcirkel kliver fram: Anna-Karin Nytell Oldeberg!
Tack Ako!

Amanda: Här är mitt bidrag: osminkad och mjukistights, ostämt piano, två mattor och barnens leksaker på golvet.

Underbart, Amanda! Det är då musik är som allra bäst. För det är då vi behöver den som allra mest.

Detta är en "bufärdsmarsch", en sång som används för att "buffra", att vandra på våren med kreaturen från dalarna upp till bergen och sommarmarkerna runt fäboden.

 

Ett av mina tidigaste minnen är en solig vårmorgon när någon ropade från köket: "Dansar Edvard kommer!" Intensiteten i rösten fick mig att lämna allt och springa ner till köket och trycka näsan mot det kalla fönstret ut mot den gamla byvägen. Där väntade en syn jag aldrig kommer att glömma; Dansar Edvard med sina kor och getter på väg till sin fäbod Arvsela.

Jo, kor kan flyga och får sjunga och getter spela fiol! Det är så jag minns den fantastiska  paraden. Men mest av allt kommer jag ihåg Dansar Edvard; en liten, energisk figur som hoppade högre än kalvarna och sjöng starkare än allt råmande, bräkande och kvittrande tillsammans.

Och plötsligt var det över, men ändå inte, som en dröm som du kan bära med dig i flera dagar, ja kanske hela ditt liv, men ändå varar bara ett ögonblick i din sömn.

Jag minns också den kalla fönsterrutan mot nästippen. Minnet av att vilja vara på andra sidan, att vilja gå med Edvard och dansa bort med kalvarna i denna livets galna parad - oavsett vart den skulle föra mig.

Den där kalla nästippen har dykt upp många gånger sen dess. Och kanske är det den och besvikelsen av att inte få vara med den gången som gjort att jag har följt min musa därefter: musiken, dansen och sången har kallat mig ut ur det varma köket och lockat mig att följa vägar jag aldrig annars skulle ha vågat trampa.

Dansar Edward var för mig en myt redan som treåring. När jag växte upp blev han mer en originell, men fortfarande vanlig gammal man som råkade bo längs samma väg som jag. En av många karaktärer i byn. När mitt intresse för folkmusik började växa under mina sena tonår och jag insåg vilka grannar jag hade vuxit upp med gick jag till Edvards barnbarn och min skolkamrat och frågade om jag kunde komma och besöka. Visst, bra, när? Tja, ska vi säga efter att jag har återvänt från min resa? När jag återvände var Edvard död och begraven. Den där kalla nästipps-känslan igen...

Nu har Edvard släppt sin första solo-CD mer än 30 år efter sin död. Han har förklarats som en kulturikon i folkmusik-kretsar och blivit en myt igen.

 

Tack för musiken Edvard, och än mer för att du har gett mig en vilja att följa den till vägens ände!

 

Edvard sjöng sin egen variant av bufärdsmarschen, den här varianten är Päbel Brittas. I min barndoms musikvärld rankades den här låten på absolut sista plats. Det var den här sången som kom upp när man ville sjunga något riktigt dumt och enfaldigt. Texten hjälpte inte heller: "Ô ve ska ful ut ô stsäl rovär, rovär ô röttär, ô röttär ô kål." - Vi ska ut och stjäla rovor, rötter och kål!

Den nya texten "Lyft jorden upp mot ljuset" är, antar jag, ett sätt att försöka lyfta upp de gamla rötterna, borsta av dem och presentera dem lite mer poetiskt. Men det är också en hyllning till människorna i min barndomsby Grimsåker, ett försök att lyfta upp de vanliga men ändå ack så extraordinära karaktärerna och låtarna från utanför min barndoms fönster, som jag är så tacksam för att jag fått följa och göra till mina egna.

Men visst, det här är fortfarande en simpel gammal låt. Och jag älskar den just för att den är precis det.

Precis som jag gör med Edvard.

Beställ den här låten från vår distributör Wessmans Musikförlag och få tryckta noter till dig i din vanliga post:

 

Lyft jorden upp mot ljuset! SATB

Bilderna....

som jag använder för detta projekt kommer alla från Äsisela, mitt tillfälliga Corona-viste i skogarna väster om Malung. Alla är tagna av fotografen Kim Forchhammer. Kim är från Danmark och tillbringar de flesta av sina somrar här med att söka skönhet, fånga den och destillera den. Jag är så glad för vårt samarbete och hans generösa bidrag och att jag kan dela all den här skönheten sedd genom hans ögas lins. Kim har också en musikalisk länk till platsen, han bor tillsammans med Yvonne, dotterdotterdotter till Vickes Karin, källan till "I denna ljuva sommartid".

KIM.jpg

Onsdagen 22 april

Dag 2

Den signade dag mel sve eng - Full Score
NP2_0353-Pano_exp.jpg

Den här koralen, "den kristeliga dagsvisan", finns säkert i upp mot hundra olika melodiska varianter. Varje socken i Dalarna är stolt över att ha den vackraste. Malung har en pärla redan, men en morgon när solen steg upp över ett majestätiskt landskap,

Den signade dag

där lugna sjöar speglade skogens åsar mot en fond av rosa himmel ville även denna melodi se dagens ljus. Den hämtar definitivt inspiration från Malungs-traditionen men står trygg i sin egen gestalt. Att börja dagen med den här låten ger dig en god chans att få den  dag du önskar och förtjänar.

Min förfrågan om en engelsk version av den här låten föll verkligen i god jord. Jennifer Ferguson kom med inte bara en sångbar text utan en otroligt stark inspelning som lyfter upp låten från det lokala till universella höjder - och bortom. Beklagar bildernas och ljudets kvalitet i detta  facebook live-evenemang, men låtens känsla kompenserar för det mesta. Eller kan vi få en ännu bättre version snart?

Beställ den här låten av Anders Nyberg från vår distributör Wessmans Musikförlag och få tryckta noter skickade till dig i din vanliga post:

 

Den signade dag SATB + S-solo

Himmelen Inom, hela den svenska folkmässan som låten är hämtad från.

 

 

Torsdagen 23 april

Dag 3

Kvällen_stundar_mel_sve_eng_-_Full_Sco

Den här är speciell. Jag vet att alla är det - vi alla är det - men den här sticker ut. Många kommer ihåg exakt var de var när de först hörde den. Lite som när nyheten om 9/11 eller mordet på Olof Palme drabbade oss, men samtidigt precis tvärtom. Pianisten Bengt Hallberg berättade för mig med blänkande ögon om hur han hörde den första gången från sångerskan Busk Margit, och ingenting tycks ha varit sig likt någonsin därefter. Jag minns när jag hörde den första gången; i bakersta raden på en gammal GDG-buss, med doft av brunstrimmade dammiga säten, och den metallglänsande stången på ryggstödet framför mig som jag som barn brukade köra tänderna i när bussen plötsligt stannade med ett ryck. Den här gången var jag lite äldre, i de tidiga tonåren och bredvid mig satt min sångarbroder Åke Edvinsson, och han sjöng den för mig och jag bara: Vad ?? Kan du sjunga den en gång till?

Den fångar det flyktiga ögonblicket, den där kommer-aldrig-tillbaka-känslan av en dag som går. Vi kan inte hålla kvar den, den är för dyrbar, vi kan bara behålla den genom att släppa den.

Jag ger dig denna sånggåva idag, håll den ömt i ditt hjärta. Den kommer aldrig att lämna dig.

Kvällen stundar östra sjön.jpg

Kvällen stundar 

Här är ett bidrag från Eva Rune i Dalarna! Tack Eva, för en sån säll och nöjsammer dag!

Och här är en från Martina Sahlin i Hälsingland! Tack, så vackert! Jag älskar slutet i sista versen, det kommer från Dansar Edvards version av låten!

Det är fint med sånger från långt borta hemma,

och sånger hemifrån långt bort,

men när det blir sånger som denna,

hemifrån hemma,

faller allt på sin plats rätt så fort!

Tack Ann-Sofi!

Denna version tar låten till ännu en ny nivå: Mystiskt, Magiskt, Mäktigt.

Tack Jennifer för att du bidrar med djup, skönhet, mångfald och universalitet till vår lokala musik och sätter strålkastaren på det som fortfarande är en väl bevarad hemlighet för många av våra egna landsmän.

Wow, den här förde mig djupt in i natten - sällan har jag sett en mer innovativ eller absorberande video - men där hittade jag bara kärlek och djupaste tröst. Jag fick den här videon vid första gryningsljuset, satte den på repeat och steg som en örn, cirkel för cirkel in i den nya dagen. Tack Anders, min bror på vägen.

Beställ dessa arrangemang av Anders Nyberg från vår Score Store och få den direkt i din e-post:

På svenska: Kvällen stundar, SSATB + S-solo

På engelska: Evening draws nära, SSATB + S-solo

Beställ den här låten från vår distributör Wessmans Musikförlag

och få tryckta noter skickade till dig i din vanliga post:

Kvällen stundar; Arr Bengt Hallberg SATB

 

Fredagen 24 april

Dag 4

En ny utmaning för en ny dag.

En liten låt som aldrig har sjungits tidigare.

Vem vill vara den första att sjunga den?

Och dela den? Tärningen är kastad. Ingen är mer nervös än jag.

Släppt!

Tack Anna och Jimmy för att ni så snabbt och så elegant antog utmaningen! Så vackert!

En ny värld skapas när vi, genom förlåtelse, släpper den gamla !

 

Förlåt 

Förlåt_Mel_Sve_Eng_-_Full_Score.jpg
NP1_7036_exp.jpg

Den engelska texten kom i morse, när jag såg bilden av vår lilla sjö och solen som skiner genom dimman. Och nu några timmar senare får jag höra den så här: upphöjd, delad, helad! Det finns alltid andra sätt vi kan se denna världen på.

Lördagen 25 april

Dag 5

I min farfars barndomshem sjöngs denna låt alltid till jul på den här gamla folkmelodin. Texterna som sjöngs var de traditionella: ”Till Betlehem mitt hjärta
i stilla pilgrimsfärd nu skyndar från den smärta som bor bland tidens flärd."

Det handlar om ljuset som lyser från Betlehem, från långt borta och länge sen, och det egna hjärtat och själen som ganska mörka och dystra platser.

Jag älskade musiken, upptecknad efter Skinnar Asta somväxte upp i grannhuset i min hemby Grimsåker, och ville arrangera den men när jag försökte kunde jag inte, jag brottades med bilderna och det gamla arvet.

Men istället för att sjunga i början; ”Till Bethlehem mitt hjärta…” ändrade jag prepositionen och satte in ett komma: ”I Bethlehem, mitt hjärta, ...”.

Och kommatecknet, som en trollstav, flyttade Betlehem från långt borta och länge sedan direkt in i mitt hjärta! Resten av textens tillkomst minns jag med största glädje. Den kom lika snabbt som det går att skriva och jag dansade och sjöng efter att jag äntligen kommit fram till mitt Betlehem. Det var aldrig långt borta eller för länge sedan, det fanns där hela tiden, det tog bara lite tid att inse det!

Bilden visar ett gammalt "fjös" i Äsisela, ett stall för kreatur, men även behövande människor, med ett underbart ljus ovanför på himlen. Mitt Betlehem.

NP9_9211-HDR_exp.jpg
I_Betlehem,_mitt_hjärta_sve_eng_-_Full

I Betlehem, mitt hjärta  

En sång om barnets oskuld. Om vår sanna identitet som ett Kristusbarn som väntar på att födas. Ingen jag känner kunde sjunga den här med mer äkthet och...perfektion än vår Johanna.

Beställ tryckta noter från vår distributör till din postlåda:

Svenska: I Betlehem mitt hjärta SATB + diskant

Söndag 26 april

Dag 6

Var är den vän?

NP9_9169-HDR_exp (1).jpg
Var_är_den_vän_Mel_Sve_Eng_-_Full_Sc

Dagens skönhet kommer från Kvillselen, en annan fäbod i Malung. Vem som skapade den här underbara melodin vet vi inte. Så speciellt att skaparen av denna pärla kommer till oss som en plats snarare än en person!

Den här sången behöver den där sökande, längtande ännu-inte-där-känslan för att fungera. Linda, du är där! På den där ännu-inte-där-platsen som gör den här låten så spännande. Och du vågar vara där! Det är kanske det som är tricket. Att vara där redan när man är på väg. Det är kanske det som kallas konst. Livets.

Beställ tryckta noter från vår distributör med reguljär post. 

Svenska: Var är den vän? SATBB + S,T-duo

Svenska: Var är den vän? SAB + piano

Måndag 27 april

Vilodag

Orange blomma .jpg
En visa vill jag sjunga mel - Full Score

Detta är titellåten, låttiteln har gett hela projektet dess namn; "En visa vill jag sjunga."

Det är en låt som har storslagenheten att inrymma helheten. I sin ursprungliga form har den tretton verser; Den första hittar du som vers ett i denna version. I originalversionen följer sen tolv verser, som var och en förtäljer om ett tal. Den första berättar om talet ett, som den manifesteras i skapelsen och i skriften, den andra berättar om talet två och så vidare upp till tolv. I denna version har jag stannat vid det första talet och hela sången sjunger enhetens lov. De andra talen kommer att följa senare.

Om texten till den här låten är anmärkningsvärd är melodin det inte desto mindre. Den oerhört originella men ändå naturliga slutkadensen landar graciöst en helton under grundtonen, vilket ger drivkraften till att fortsätta sjunga nästa vers. Detta är en sång om livet i all sin fullhet. Eller snarare, i denna version, av steg ett i livets stora skala.

En visa vill jag sjunga

om tal i Skriften finns.

Om du det vill begrunda

så lyssna, lär och minns,

dess kraft, dess innehåll.

Vad den kan innebära

det går allt upp till tolv.

Ty en, blott en, är jorden, 

så gränslöst underbar!

Var morgon Skaparorden

igenom rymden drar:

Var ljus över Skapelsen!

Låt var och en erfara

att vi är en med den!

Tisdagen den 28 april

Dag 7

En visa vill jag sjunga

Beställ denna sång direkt till din e-post:

Svenska: En visa vill jag sjunga, Melodi, Text och Ackord.

Stranden som har sett och hört allt får uppleva något nytt: Jennifer's version av sången. Siljan med sina 377 miljoner år på nacken, lyssnar i tystnad. (Siljans etymologiska rot kommer möjligen från samma ord som ordet "Silence".) 

Sången räknar talen från ett till tolv, som de uppenbarar sig i Skapelsen och i Skriften, från singularitet till mångfald för att återigen återvända till enhet.

Jag_är_den_jag_är,_Mel_-_Full_Score.
I am the One I am Mel - Full Score.jpg

Onsdagen 29 april

Dag 8

Jag är den jag är  
Blåklocka.jpg

"Jag lämnar ej mitt ursprung"

Denna  blåklocka, spelmannen Joel Hermansson och  Dixtäppmarschen, har alla sina rötter i Äsisela.

Maria, ur natten föds ljuset. Tidigt i morse, det känns ännu så nära, innan ljuset kommit och taltrasten utanför mitt fönster hade vaknat satt jag med den här texten. Jag började om från början, med en ny vinkel och delvis nytt koncept. Och så nu några timmar senare sitter jag här och lyssnar hänförd. Jag trodde inte att den rymde så mycket.... skönhet. Allt det du gav den av liv. Ditt liv! Du lät den se ljuset och kommer alltid hädanefter att vara dess Gudmor. Jag lägger den i dina händer. Ta hand om varandra. I kärlek och tacksamhet. 

Anders

Torsdagen den 30 april

Dag 9

Mitt farväl  

Mitt_farväl_cm,_eng_swe_-_Full_Score.j
gryning genom grenar.jpg
Jone%20Jonas%20Jonsson_edited.jpg

Jone Jonas Jonsson.

</s> </s> </s> </s> </s> </s> </s> </s> </s> </s> </s> </s>

Ett namn som sjunger som ett stycke vacker musik. Men namnets klang är ändå ingenting mot de få låtar som har överlevt honom, som kommer att fortsätta leva eftersom de genomsyras av evighetens skönhet. Berättelserna om hans rösts kraft kan fortfarande höras i hans hemort Malungsfors. Varje söndag, om inte isen täckte älven, rodde han 14 km nedströms för att delta i gudstjänsten i Malungs kyrka.  Jonas  sjöng hela vägen och kraften i hans röst kunde höras, kännas och följas genom hela dalen, som en inbjudan till dess människor att ta del i söndagens helgd.

Jonas fanns tillstädes vid varje dödsbädd i byn. Han  tvekade aldrig att låta sin röst föra människorna över det sista stora vattnet, burna på hans sångs breda axlar, bistådda av hans stora medkänsla och medvetenhet. Det här är en sång som har beledsagat många människor på deras sista resa, sjungen från Jone Jonas stora hjärta, i den där breda bröstkorgen.

Och än så vibrerar hans sånger genom dalen.

Må ditt arv få leva.

Mikael Zifa Eriksson lägger an från en annan vinkel och lägger till ett nytt temperament med sin version av Farväl. Zifas höga tenor, den första tenoren på vår sida, har lättheten och tydligheten som ger versionen en sprudlande känsla i all sitt allvar. Jag kan inte låta bli att tänka på Dansar Edvard igen...

Jone Jonas arv lever kvar i Jennifers sång. Om inte till formen så dock i det djupa engagemanget. Varje ton handlar om liv och död.

Det enda instrument vi människor besitter som kan göra anspråk på att överbrygga den avgrunden är väl sången. Språket vi har gemensamt med änglarna.

Hela livet är en chans att öva sig i det språket redan här på jorden. Livet är en körövning för den himmelska kören.

Här kan du beställa tryckta noter av ett damkörsarr av Anders N från vår distributör Wessmans:

Sve: Mitt farväl, Damkör SSAA 

MAA_0323_exp.jpg
Söndag 1 maj
Dag 10

Gud går med mig vart än jag går   

God goes with me wherever I go - Full Sc
Gud_går_med_mig_vart_än_jag_går_-_

Jag har inte så mycket att säga om den här koralen, klädd i vis-polskans musikaliska form. En triol-melodi eller 9/8 om du så vill.

 

Jag lämnar det åt er andra att göra musik av den och tolka den åt mig.

Igen! Precis som Maria Ähdels version på onsdag av "Jag är den jag är" så nästan chockade mig Lisas tolkning genom att vara så annorlunda i tempo och känsla från vad jag hade föreställt mig. Det jag hörde som en ganska snabb polska återvänder till mig som så mycket mer: En djupt meditativ och allvarlig visa som utgår från textens första vers i sin tolkning. Jag lade till ordet "dansar" till texten ganska sent, jag tror jag behåller det, men nu ser jag inte en energisk polsksnurr framför mig längre, snarare de ståtliga turerna av en saraband. För mig förenar Lisa de olika världarna i sitt spel. Hon kombinerar en rytmisk drivkraft med en känslomässig mognad som ger hennes spel en sådan bredd, djup, höjd och lyster. Tack Lisa, från mitt hjärta.

Nu får vi se om sångarna kan matcha detta! Ser fram emot det...

Marie från Trönö levererar en mycket känslomässig och personlig tolkning. Ju mer personlig desto mer allmängiltig och lätt att ta emot... Tack!

Eva-Lisa från Vendelsö låter sig bjudas upp av den inneboende polskan och tar med sig sin klarinett i dansen.

Lördagen 2 maj
Dag 11
In this delightful summertime; I denna l
Gärdsgård_i_midsommartid.jpg
Vickes Karin med familj.jpg

Vickes Karin (stavat "Vickes" på svenska men uttalas "Vittsis" på Malungsmål) längst till höger. Lydia andra från vänster.

 

I denna ljuva sommartid   

Denna resa börjar närma sig sitt slut. Så att en annan kan börja. Vi är tillbaka på Guckubattsin - Gökbacken, där de första bilderna i vår första video togs. Vittsis Karin och hennes dotter Knekt Lydias plats. Och det är sommartid. Göken gal. På något sätt är det alltid sommar på Guckubattsin.

Min far skrev ner melodin från Lydia och skulle sen leda skolkören vid Malungs folkhögskola vid skolavslutningen i den närliggande kyrkan. Melodin skulle sjungas unisont och det skulle bli den allra första gång den framfördes offentligt. Men när de kom ner till kyrkan för att öva lite före samlingen, var de tvungna att vänta på att kyrkan skulle göras i ordning efter den begravning som just hade avslutats. Det var Vittsis Karin som hade begravts. Hon fick aldrig höra sin fantastiska melodi framförd.

Eller kanske satt hon bara där i "sin långväga fäbod", dit hon just hade anlänt och där göken aldrig slutar gala, och sjöng med med hela sitt hjärta.

En mörk novemberkväll många år senare, när Lydia var på väg att förena sig med sin mor Karin i en gudomlig duo på den eviga fäboden, satt jag i prästgården bredvid kyrkan och spelade "I denna ljuva sommartid" på pianot och tänkte på Äsisiela och Lydia. Då landade körarrangemanget med sådan klarhet och lätthet, musiken bara kom och jag var glad att jag fanns där så att jag kunde ta emot den. Mitt opus 1. Jag känner sådan tacksamhet för det arv jag har fått tagit emot av dessa stora själar och musiker vars vägar jag har fått korsa, och från vilka jag fortfarande hämtar mycket inspiration. Denna musikaliska promenad runt de små stugorna på fäboden som jag nu har tagit dig med på i "En visa vill jag sjunga" är mitt sätt att ge tillbaka till källorna. Och säga tack från mitt hjärta genom att ge musiken vidare.

Ulrika Gunnarsson levererar sin version så utsmyckad och blommig så att den nästan försvinner i tapetmönstet bakom: Tack, Ulrika!

Det här klippet måste få ett hedersomnämnande och en liten förtjänstplakett.
Slå detta; Maria Ähdel tar bilen och reser från Falun ner till Stockholm och inhandlar där ett stycke tramporgel som hon kör upp till Äsisela med. (en tur på 600km) Och packar upp den på badstranden, som så här års mestadels frekventeras av knipor och nån enstaka kanadagås. Och så spelar hon in en ljuvlig version av ”I denna ljuva sommartid” i Äsisels-varianten medan hennes kusin Martina simmar lugnt i vattnet där för bara några dagar sen, när vi började ”sända härifrån", orrarna kuttrade ovanpå vattnet, på isen…

Där sätter hon ett tämligen svårslaget rekord för denna upplaga av ”En visa vill jag sjunga”. Tur att det kommer nya turer så att ni andra får en chans att mäta er med denna ikoniska bedrift och inspelning.

Det har kommit litet propåer från folk som förgäves sökt efter Äsisela; finns det eller är det bara en litterär fiktion?

Det har kommit litet propåer från folk som förgäves sökt efter Äsisela; finns det eller är det bara en litterär fiktion?
Här kommer nu ett avslöjande som kanske skakar om litet: Det finns inte, inte på kartan. Det finns inte som Generalstaben ser det. Och vem ska man lita på i dessa tider om inte Generalstaben?

Officiellt heter det Älgsjösälen. I ett ord har man lyckats få tre fel av tre möjliga, en sorts bedrift, i sig får man tillstå. För det handlar ej om älgar, sjöar eller allra minst om sälar, även om jag tittade två gånger när jag såg Marias video. Men nej, det finns inga sälar i Malung.

Men Äsisela finns. På riktigt. Och den här historien som man naturligtvis kan göra sig lustig över äger ändå ett djupt allvar.Äsisela betyder ”Ässja-fäboden” alltså fäboden där man framställde järn. Det finns också konstaterade fornlämningar efter ässjor på platsen. Redan när landskapet kallades Järnbärarland var dess export av järn till ”Romboland” förutsättningen för att den politiska och ekonomiska makten, som ytterst satt i pilspetsen, skulle kunna etableras i Mälardalen. Där hamnade makten och där blev den kvar och därifrån bestäms vad dessa ställen ska heta.

Vickes Karin fick aldrig chansen att höra sin låt. Andra har fått det. Här är en inspelning av en tysk kör som sjunger den på Island. På svenska.

Qaryn kunde icke, som trasten och lärkan, tiga still. Kan du?

Det är en slags djup ironi att huvudstaden ser stället som någon slags romantisk hötorgskonst med älgar och sjöar i relief mot solnedgången. Man vill inte se järnet, det järn som glimmar i pilspetsarna på Dalarnas vapen men som allra mest kommit att glittra, berika och beskydda Svea rikes kärnområden. Och detta är ju något som i allra högsta grad är relevant idag. Rikedomarna härifrån kommer de oss till del?

 

Rikedomarna härifrån kommer de oss till del? Skogarna skövlas runt omkring oss men kommer dess rikedomar tillbaka till Äsisela?

Skogarna skövlas runt omkring oss men kommer dess rikedomar tillbaka till Äsisela? Bara för ett par decennier sen när jag gick ut om vår-morgnarna kunde jag här höra orrkutter i alla väderstreck, nu hörs det bara nerifrån sjön och den näraliggande myren, för det är bara där de stora skogsmaskinerna inte ha kunnat ta sig. Skogsfågel-bestånden har minskat drastiskt. Och älvarna som ständigt producerar energi, kommer den energin tillbaka till dessa dalar i någon form? Corona kommer att ställa om mycket i vårt samhälle. En effekt jag hoppas mycket på är att vi, i likhet med våra grannländer Norge och Finland, bättre ska förstå att landsbygden är viktig, inte bara i kristider utan även alla de ”vanliga” dagarna när älvarna flyter på och skogarna växer…

Beställ tryckta noter från vår distributör med reguljär postgång.

Svenska: I denna ljuva sommartid, SATB

Det_for_två_vita_duvor.jpg

En verkligt gränsöverskridande sång får avsluta vår resa från barndomens fäbod och genom dess underbara sångskatt. Och ut i den nya värld som väntar där bortom Coronan. 

 

   Om gårdagens sång handlade om årstidens skiften handlar den här om de större tidsåldrarnas skiften.

 

Det for två vita duvor allt upp till himmelens höjd

Och när de kom tillbaka så var de vänd till tre.

Den första var Gud Fader, den andra var Hans Son,

Den tredje var en speleman jag tror han spelar än.

Den drängen han spelte, han spelade så väl

Han spelade så länge tills Gud Han tog hans själ

 

Nu kastar jag fiolen nu får jag bättre fröjd

Nu får jag följa Frälsaren allt upp till himlens höjd

 

Jag minns hur jag i min ungdom var fascinerad av den här melodin samtidigt som jag tyckte att texten var litet pinsam och därför undvek jag den.

   Den var ju ett paradexempel på hur folkmusiken hade skjutit sig själv i foten och anammat de rörelser inom kyrka och samhälle som ville bränna fioler och offra vår gamla tradition på fromhetens altare.

   Men så pratade jag med Björn Ståbi. Om någon förtjänar epitetet storspelman så är det han. Det är svårt att hitta någon annan  enskild person som betytt mer för att spelmansrörelsen i Sverige gått från att vara nedläggningshotad på 60-talet till att vara där den befinner sig idag. På visitkortet, om Björne hade haft nåt sånt, skulle han även ha kunnat lägga konstnär och vis, gammal själ. Idag sitter han på ett äldreboende i Ljusdal, bless his soul.

Vid ett tillfälle tog Björn mig till ett hörn på sin gård Hörrgård och nästan viskande berättade han om den här texten.

    – Jo, förstår du, sa han, det här är en gammal text som bär med sig ett profetiskt budskap.

    Ibland tvekade han i sin berättelse och liksom väntade på att jag skulle fylla i de långa pauserna som uppstod.

   – Den här sången berättar om det stora skiftet vi står i. När vi går från två till tre och in i en tid som kommer att se bortom de fysiska parametrarna. Som kommer att förstå musiken och inte bara stirra sig blind på fiolerna.

    – Och två till tre?

    – Vi kommer att gå från det dualistiska tänkandet till ett mer spirituellt. Och i den övergången är spelmannen viktig. Det är kulturen som kommer att föra berättelsen vidare. Vetenskapsmännen börjar inse att det inte räcker med att presentera fakta. De måste också sättas in i sammanhang och myllas ner i kulturen för att bli verksamma. Det är så samhällen i grunden vaccineras och görs motståndskraftiga. Den nya tiden innebär också att vetenskapen och kulturen kommer närmare varandra när de inser sin symbios.

    – Och Fadern, Sonen och Spelmannen, är det att gå från Faderns gammaltestamentliga tidsålder, via Sonens nytestamentliga och in i Andens, symboliserad av spelmannen?

    – Ja, så kan man säga, för att berätta den stora historien måste man kunna släppa de små. Man följer traditionen genom att våga bryta den. För att den ska leva vidare måste den myllas ner i ny jordmån. Låten måste vara levande varje gång den spelas...

==================

Vår resa med "En visa vill jag sjunga" har kommit till ett slut för den här gången. Men också till en början. Det finns så många oskrivna visor kvar att sjunga. Och så många olevda berättelser att lyssna på.

Tack för att du varit med och sjungit och därmed berättat din historia. Men även du som lyssnat och läst har bidragit, utan era öron och ögon hade det inte funnits någon sång att lyssna på eller text att läsa. Nu går vi vidare. Vi lämnar fäboden och tar kliv ut i nästa gemenskaps-cirkel. Det här var bara trädets innersta, men kanske viktigaste, årsring. Mer om detta senare. Men först ska alla låtar som varit med i denna omgång arras och delas. Och sen är det dags att harkla sig och börja sjunga tillsammans. Först vill jag bjuda in er alla som är med och sjunger i era videosnuttar på den här sidan till fäboden så att vi kan sjunga tillsammans, och dela detta med alla er andra. Och sen blir det att resa ut i landet med workshoper och konserter. Titta in på sidan igen så får du veta mer om när och hur. Vi låter den här sidan fortsätta vara en spännande och kreativ mötesplats!

Vi hörs!

P.S. Högra delen av den här sidan börjar nu fyllas. Låt era duvor slå ner på de tomma ytorna. Det är aldrig försent att sjunga. Det går bra att komma med era bidrag till vilken som helst av sångerna även nu. Finns det hjärterum i er sång så makar vi stjärterum på hemsidan.

Med stort tack för att jag fått möjlighet att dirigera denna underbart vildvuxna och formidabelt excentriska kör. Nästa gång hoppas jag att jag har er alla även inom synhåll och att vi kan stå tätare än 1,5 m från varandra.

Tills dess; ta hand om er och lev väl!

Mikael Zifa Eriksson, riktar kameran och blicken "allt upp till himmelens höjd". Han har intensiteten i sin höga tenor som gör att valet känns motiverat.

Om du studerar noten noggrant hittar du en kvartston instoppad. Om du lyssnar på Eva Runes version kommer du att höra fler än en.

Malin Forsvall från Härnösand och Uppsala bidrar med andra färger och klanger till melodin.

Söndag 3 maj
Dag 12
There_were_two_white_doves_flying_Det_fo

Det for två vita duvor    

Anders

Mikael

Nyberg

Beställ en poäng direkt till din e-post:

Engelska: Det flög två vita duvor, melodi, ackord och texter

Vi är glada och tacksamma för att till slut kunna presentera den färdiga produkten: 52 sidor av underbar körmusik. Djupt rotad. Högt svävande. Glokaliserad och universell.

Färdig produkt? Knappast. Det är ju nu det börjar!

Detta är sånger från folk till folk. Nu är det du som tar över! Ta med dina vänner! Starta en kör! Vidga cirkeln! Förbered konserten!

Låt musiken leva, året om! Sång är att fira livet, en cirkel utan slut. 

Hög tid för högtid. 

Beställ dina exemplar här och nu!

En visa vill jag sjunga framsida.jpg
bottom of page